Сватбена нощ (книга на шведски език)

Sophie Kinsella  (автор)

Мека корица, джобен формат  |  463 стр.  |  258 гр.

(внимателно използвана книга - следа от прегъване на долния десен ъгъл на предната корица и част от листите на книжното тяло)

*

На задната корица:

Bröllopsnatt medförhinder

Lotties pojkvän Richard är inte alls på väg att fria till henne som hon förväntat sig. Frustrationen, och ett plötsligt in­fall, får Lottie att dumpa Richard och i all hast gifta sig med ungdomskärleken Ben, som lägligt nog dykt upp igen efter femton år. Men är de verkligen gjorda för varandra?

Lotties syster Fliss - som själv befinner sig mitt i en upp­slitande skilsmässa - tror inte sina öron när hon får höra om systerns tilltag. Övertygad om att Lottie begått sitt livs misstag bestämmer sig Fliss för att få sin syster på bättre tankar.

Som självutnämnda skilsmässoapostlar ger sig Fliss och den försmådde Richard av efter paret, som åkt iväg till ro­mantiska ön Ikonos på smekmånad. Resan blir knappast vad de hade tänkt sig ...

Bröllopsnatten är en berusande, fartfylld feelgood-roman som genomsyras av Kinsellas erkänt träffsäkra dråpligheter.

»Att läsa om alla dessa komiska villfarelser är en härlig upplevelse«

Daily Mail

**

Prolog

Arthur

Dessa unga människor! De bara jäktar och oroar sig och krä­ver svar på alla sina frågor nu. De sliter ut mig, de stressade stackarna.

Kom inte tillbaka hit, säger jag alltid till dem. Kom inte till­haka hit.

Ungdomen finns kvar där du såg den sist och det är bäst att låta den vara ifred. Allt som var värt att ta med sig ut i livet har du redan tagit med dig.

Det här har jag sagt i tjugo års tid, men lyssnar de på mig? I helsike heller. Här kommer en till. Han flämtar och pustar när han når klippans topp. Knappt fyrtio, skulle jag gissa. Ganska stilig mot den blåa himlen. Ser lite ut som en politi­ker. Eller? Kanske snarare en filmstjärna.

Jag minns inte hans ansikte från den gamla goda tiden. Inte för att det säger så mycket. Nuförtiden känner jag knappt igen mitt eget ansikte när jag tittar mig i spegeln. Nu ser jag att mannen registrerar omgivningarna och mig, där jag sitter på min stol under mitt älsklingsolivträd.

"Är det du som är Arthur?" frågar han plötsligt. "Det kan jag inte förneka."

Jag granskar honom snabbt och erfaret. Han ser välbärgad ut. Har på sig en pikétröja av något dyrt märke. Den kostar antagligen lika mycket som ett par dubbla glas maltwhisky.

"Du vill säkert ha något att dricka", säger jag vänligt. Det är alltid klokt att så snart som möjligt rikta uppmärksamheten mot baren.

"Jag vill inte ha något att dricka", säger han. "Jag vill veta vad som hände."

Jag kväver genast en gäspning. Så förutsägbart. Han vill veta vad som hände. Ännu en bankdirektör med medelålders­kris som återvänder till de ställen där han upplevde sin ung­dom. Till brottsplatsen. Låt det vara, får jag lust att svara. Vänd om. Vänd tillbaka till ditt vuxna, problemfyllda liv, för här kommer du inte att hitta några svar.

Men han skulle vägra tro mig. Så är det alltid.

"Min käre gosse", säger jag försiktigt. "Du blev vuxen. Det var vad som hände."

"Nej", säger han otåligt och masserar sin svettiga panna. "Du förstår inte vad jag menar. Jag har kommit hit av en spe­ciell anledning. Lyssna på mig." Han tar några steg framåt med målmedveten blick. Han har ett attraktivt ansikte och utgör en imponerande gestalt mot solen. "Jag har kommit hit av en speciell anledning", upprepar han. "Jag hade inte tänkt lägga mig i, men det kan inte hjälpas. Det här är nödvändigt. Jag vill veta exakt vad som hände ..."...