На задната корица:

*

Hon måste röka och eftersom det är totalförbud i bunkern smiter hon upp för trapporna till reservutgången till trädgår­den. Flygraiden är över för en kort stund, och hon kan säkert få ett bloss i säkerhet.

Larmet blir ohyggligt när hon öppnar dörren och stiger ut. Nervöst famlar hon efter cigarretterna och den tjocka röken efter bomber får henne att hosta. Marken skakar i kanon­dundret från det ryska artilleriet. Granater från kastare slår ner och gör krevader bland rester av murar och fasader i grus. Hur långt borta kan ryssarna vara nu? Säkert mindre än en kilometer och de närmar sig hela tiden, hus för hus, kvarter för kvarter. Snart är de vid Rikskansliet och då är allt slut. Hon drar ett djupt bloss. Hon vet att hon skall dö och det gör henne inget.

Hur länge sedan var det Han var ute i luften? I flera måna­der har han bott i bunkern och Han är grå i ansiktet av brist på ljus, men Han gör som han själv vill. Jo, förresten, Han har ju nyss varit ute. Hur kunde hon glömma det? Hon fryser och kurar ihop sig i porten. Hitlerjugends ledare Artur Ax-mann har satt in över tusen unga pojkar i försvaret av en vik­tig bro och han bad Honom berömma ungdomarna för att hålla deras mod uppe. Och Han gjorde mer än så.

Han hade sin långa uniformsrock på sig och höll vänstra handen stilla, den som annars darrar lätt efter skadan. Poj­karna som skulle få hälsa på Honom stod på led och de såg så manliga ut i sina svarta eller grå uniformer. Han dekorera­de dem med Järnkorset, och hon ler när hon tänker på hur pojkarna svällde av stolthet när han fäster utmärkelsen på...

---------